Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Adoptioner eller inte?

Att plötsligt få veta, att man har en annan mamma och pappa, än den man trodde, för mej var det ju i unga år, är omväldande, oavsett om dom man trott sig vara ens föräldrar, är passande eller inte.

Mina adoptionsföräldrar, var ju då rakt inte det, men ändå, fick jag en känsla av att jag svävade fritt, bakgrunden var borta, mitt liv var baserat på just ingenting. Frågorna i mitt huvud var många, och jag ville bara veta.

Jag frågade, men dom blev bara arga, och allt eftersom åren gick så växte sig frågorna bara större i mitt inre, och jag gav mina biologiska föräldrar, en stor plats i mitt andra land, mitt fantasiland, och även dom, blev mina fantasimänniskor, med egenskape,r som jag själv skapat.

Självklart är jag danad av allt, någonstans inom mig finns en motvilja mot att adoptera barn, men jag vet också att det finns fina människor som gör det, dessutom barn som behöver det. Jag hade otur, men alla har inte det.

Ofta går mina tankar till barn som har samma otur som jag, sorgligt nog finns dom, än idag, och vetskapen om det är tung, och att kämpa för dom tysta barnen, har för mig blivit mycket viktigt, en stor del av mitt liv.